Med livet som insats - att drabbas av en hjärntumör.

 Då har svaret kommit på min MR som jag gjorde 1 juli. Det var ett bra besked, inga tecken på recidiv (återväxt av tumören). Sahlgrenska kirurgen verkar gjort ett bra jobb, och fått bort hela tumören, samtidigt som han inte skadat min egen hoptryckta hjärna för mycket. Svårt såhär efter 3,5 år, att avgöra hur påverkad jag fortfarande är efter operationen. Vissa saker är fortfarande skillnad jämfört med tidigare: Ljuskänslighet - går inte att sitta i ett konferensrum på jobbet och ha fönster mitt emot. Jag måste sitta med ryggen mot fönstren. Ljudkänslig - fortfarande väldigt svårt att koncentrera mig, och t.ex. läsa och kommentera avtal på engelska (vilket jag gör dagligen i mitt arbete), om det är andra ljud i bakgrunden som en radio eller kollegor som pratar. Stress - väldigt lätt att stressa upp mig och oroa mig, om jag får för mycket att göra, och jag måste prioritera.  Pulsljudet i örat har minskat, men kommer tillbaka i perioder, och när blodtrycket stiger. Men på det st...

 Inte bara min hjärna som behöver in på rekond emellanåt, denna gång var det dags för robotgräsklipparen. Klipparen hade börjat vägra att parkera. Den följde guidekabeln hem till laddstationen, men började väl framme nosa omkring utan att hitta position för korrekt parkering. Till slut gav den upp och stannade mitt på gräsmattan. Jag begav mig till min närmaste auktoriserade verkstad - Mullhyttans Cykel och Sågservice 🙂👊 och lämnade in roboten. Efter två dagars väntan ringde de upp mig och berättade att klipparen var i stort sett skrot. Alla kretskort var skadade av vatten, och det skulle bli väldigt dyrt att reparera. -Ja och just det, din garanti är två år, och nu har det gått 3,5 år. -Lite trist faktiskt, upplyste teknikern mig vidare. Anledningen till problemet var tydligen att jag emellanåt spolat av roboten med vattenslangen för att göra rent den. Helt förkastligt handlande enligt verkstadsteknikern. Du har förstört maskinen. Jag upplyste den gode reparatören om att Hu...

Bästa läsare, för att hålla en röd tråd genom denna blogg, läser jag alltid igenom mitt sista inlägg innan jag påbörjar ett nytt. Så även denna gång. Måste säga att jag blev påverkad efter att jag skummat igenom det senaste. Helvete vilket dåligt inlägg! Vem vill läsa om hur poolskenor sakta skrubbas rent efter vinterns långsamma bakteriella påväxt? Med före- och efterbilder! Nej, jag måste haft otrolig idétorka, och första tanken var att radera inlägget. Men samtidigt var ju skadan redan skedd. Det får räcka med en inledande varningstext. Nu gäller det att höja nivån igen, och återvinna läsarnas förtroende. Så vad står på tapeten, och vad har hänt? Vi börjar återblicken med att Linda hade fått besked om ett nytt jobb👍, och ska i höst börja på Ängens minnesmottagning i Örebro som demensutredare.  Kul detta var vi ju självklart tvungna att fira direkt! Då vädret var strålande denna försommardag så öppnade vi poolen, tog med en flaska bubbel till pooldäcket och satte oss och njöt. B...

  Äntligen! Så fort isen på poolen har smält, börjar sommaren. Det inträffade i år den 28:e mars. Då gäller det att blixtsnabbt smörja in och skruva ihop öppnade kopplingar till värmepump, ta bort frigolitskydd i bräddavlopp, bära ut poolpumpen från garaget och koppla in. De i kaliumklorid vinterförvarade pH- och ORP-givarna återmonteras - och sedan är det bara att trycka på startknappen. Inga synliga läckor - hurra, då var vi igång! Har man gratis solenergi, behöver man inte vara rädd för att slösa ström, så på med maxvärme på värmepumpen. Efter att ha kollat salthalt, och sedan skickat i en säck med 25 kg poolsalt, kan saltklorinatorn startas igång parallellt med att poolroboten skickas i. Dessa var de roliga delarna.  Sedan börjar tyvärr en del manuellt kroppsarbete, som ännu inte gått att delegera till en robot. Sopa pooldäck, och framförallt skura pooltaksskenorna med skurborste. Att ligga på knä och skura däck med borste sänder osökt tankarna till 1600-talets sjöröveri i...

  Har man diabetes, har man allt sedan insulinet upptäcktes, varit tvungen att sticka sig i fingret för att  veta vad sitt blodsocker är. För friska människor reglerar kroppen blodsockret själv, och det ligger då mellan 4 och 6 mmol/l. Har du diabetes, fungerar inte detta, och du kan utan svårighet snabbt komma upp i ett blodsocker över 20, om du inte samtidigt tar insulin. Ett högt blodsocker förstör över tid dina njurar och ögon, och du dör inom ett år utan insulin. Har du tillgång till insulin, behöver du dock dosera det rätt, för annars hamnar du för lågt i blodsocker, och även detta kan vara förenat med livsfara. Med andra ord, är en diabetesförälders största utmaning, att hela tiden dygnet runt, hålla koll på sitt barns blodsocker. Runt millenieskiftet dök de första kontinuerliga blodsockermätarna upp. Denna monterades på kroppen, och gav  genom en sensor i huden möjlighet att mäta blodsockret när man önskade. Sensorn kunde man nämligen med en apparat skanna av, och...

 Jag har börjat springa igen. Det gjorde jag 1 juli. Och det var blivit ca 20 vändor sedan dess. Så enligt min Garminklocka är jag nu 38,5 år istället för 45. Det är bra! 😀 Men nu vidare till röntgensvaret som förpestade min tillvaro under semestern. Efter att neuromottagningen inte efter 7 veckor behagat meddela mig svaret på min senaste undersökning, så tog jag själv reda på svaret via registerutdrag. Eftersom svaret jag då erhöll var förhållandevis dåligt, dvs misstänkt återfall av tumör, så skrev jag ett meddelande till neurokliniken, att jag önskade bli uppringd. Tro det eller ej, men min neurolog ringde faktiskt upp mig. - Ja du ville diskutera svaret på din MR, frågade kvinnan i luren som jag aldrig träffat. - Ja, jag har ju inte fått något svar till att börja med, men jag har själv beställt ut.. - Du har visst fått svar, svarade läkaren, det skickade jag till dig i förra veckan. - Det har inte kommit något brev, men jag beställde själv ut röntgensvaret, så jag vet att det ...

 Alltså, det här med att vänta på svar från sjukvården, kan få den mest tålmodige dragspelare att börja tugga på axelremmarna.  Det hade gått över sex veckor sedan senaste MR, och inget svar hade dykt upp. Efter att häromdagen loggat in i min journal, för att leta efter svaret på min röntgenremiss, ser jag att röntgenkliniken skrivit ”Svar skickat till remitterande läkare” den 21 juli. Men vafan! Min neurolog har alltså suttit på svaret i 4 veckor! Jag blev såklart irriterad, och gjorde som jag då brukar, tyckte på i alla kanaler: 1) Jag loggade in på 1177 och beställde remissvaret direkt från röntgenkliniken skickat hem till mig själv per post. 2) Jag skrev även ett meddelande till Neurologkliniken att jag önskade omgående få svar på min magnetkameraundersökning jag genomfört i början av juli. Det är inte skälig tid att behöva vänta sex veckor. Särskilt inte när jag vet att remissvaret sedan länge inkommit till kliniken. 3) Jag spelade Säkkijärven Polka två gånger på farfars ...