39. Svar från senaste magnetkameraundersökning

Då har svaret kommit på min MR som jag gjorde 1 juli.

Det var ett bra besked, inga tecken på recidiv (återväxt av tumören). Sahlgrenska kirurgen verkar gjort ett bra jobb, och fått bort hela tumören, samtidigt som han inte skadat min egen hoptryckta hjärna för mycket.

Svårt såhär efter 3,5 år, att avgöra hur påverkad jag fortfarande är efter operationen. Vissa saker är fortfarande skillnad jämfört med tidigare:

Ljuskänslighet - går inte att sitta i ett konferensrum på jobbet och ha fönster mitt emot. Jag måste sitta med ryggen mot fönstren.

Ljudkänslig - fortfarande väldigt svårt att koncentrera mig, och t.ex. läsa och kommentera avtal på engelska (vilket jag gör dagligen i mitt arbete), om det är andra ljud i bakgrunden som en radio eller kollegor som pratar.

Stress - väldigt lätt att stressa upp mig och oroa mig, om jag får för mycket att göra, och jag måste prioritera.

Pulsljudet i örat har minskat, men kommer tillbaka i perioder, och när blodtrycket stiger.

Men på det stora hela är det mesta numera till 95 procent som vanligt. Och för att vara en hjärntumörpatient, så hade jag oerhörd tur.

Slutligen, som min fru brukar säga, -Det går inte att avgöra, om du blivit hjärnskadad eller inte, du har ju alltid pratat så extremt långsamt.

Och det viktigaste är ju ändå i slutändan vilka klistermärken du har på din gräsklipparrobot.

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

1. Hjärntumör. Skräck. Diagnosmiss.

Herregud vilken vecka! Jag hade efter att under kanske ett halvår känt ett mindre tryck och pulsljud i höger öra, kört bil från Lanna till Hötorget i Stockholm t/r för att göra en magnetkameraundersökning. Helvetesveckan började i måndags för en vecka sedan. Att jag ens fick en tid för MR så snabbt, beror på att jag har turen att genom mitt jobb ha en privat sjukförsäkring. Jag hade nämligen berättat om mina symptom för min företagsläkare under hösten, men blivit nonchalerad vid båda tillfällena. Det här var inget farligt alls. Motionera lite mera var rådet. Blodtrycket bra. Ingen fara enligt doktorn. Efter att struntat i bekymret som egentligen var rätt litet, berättade jag för min fru att jag även vid några tillfällen fått blixtrande huvudvärk, som hållit i sig några minuter och jag hade sett stjärnor. Men det var bara några få gånger. Min fru gav sig inte utan tjatade på mig att jag måste ta tag i detta, då mina pulsljud fortsatte, och efter att jag själv blivit lite sjuk...

3. Huvudet öppnas, tumören tas bort. Jag överlever.

Då var dagen kommen. Måste först säga att jag är överväldigad av den respons jag fått över att jag skriver denna blogg. Otroligt vad fina kommentarer och mycket stöd som skickats. Vill påminna att man även kan kommentera direkt i denna blogg om man vill. Roligt att ni tycker det är spännande, för det är det. Jag är en person som alltid överdriver historier lite, för att det ska bli roligare att lyssna. Här behövs det inte. Det är så extremt obehagligt och spännande ändå. Vi får se om jag efteråt ångrar att jag delat ut min historia över land och rike, men då får det vara så. Det går inte att andas om man inte får berätta vilket helvete jag och min familj fått gå igenom senaste dagarna. Det är dessutom väldigt skönt när vänner och bekanta känner till allt, och jag inte behöver berätta hela historien från början. Detta då jag varit väldigt sliten efter operationen. Bara att starta denna blogg, att sitta upp och skriva på min ipad i sjukhussängen med sprängande huvudvärk och värk i k...

Med livet som insats - att drabbas av en hjärntumör.

Leta i den här bloggen