Med livet som insats - att drabbas av en hjärntumör.

  Under mina första 42 år hatade jag allt som hette idrott och träning. Sedan fick jag en hjärntumör, var nära att dö, och fick flera stora tankeställare. Jag fyllde sedan 43 år och våren kom. Då fortsatte jag hata träning. Fysisk träning är enligt mig en plågsam, icke värdeskapande verksamhet, dock med vetenskapligt bevisat hälsofrämjande, och (tyvärr) även livsförlängande fördelar.  Den prognostiserade livsförlängningen har dock fram tills nu inte varit mätbar. Har du tur kommer dina svettiga insatser att ge dig utdelning om 40-50 år genom att du fortfarande lever och är friskare än du annars skulle varit, men du kan ändå inte vara säker. För du kan aldrig veta hur det skulle varit annars. Det är dock även vetenskapligt bevisat att om du inte stressar, utan gör saker som du mår bra av, njuter av livet - gärna med kreativa, skapande inslag, så kommer du bli friskare och leva längre. Okej…en paradox för dem som hatar träning och blir stressade av att bara tänka på det. Och som njuter o