Med livet som insats - att drabbas av en hjärntumör.

 Jag har börjat springa igen. Det gjorde jag 1 juli. Och det var blivit ca 20 vändor sedan dess. Så enligt min Garminklocka är jag nu 38,5 år istället för 45. Det är bra! 😀 Men nu vidare till röntgensvaret som förpestade min tillvaro under semestern. Efter att neuromottagningen inte efter 7 veckor behagat meddela mig svaret på min senaste undersökning, så tog jag själv reda på svaret via registerutdrag. Eftersom svaret jag då erhöll var förhållandevis dåligt, dvs misstänkt återfall av tumör, så skrev jag ett meddelande till neurokliniken, att jag önskade bli uppringd. Tro det eller ej, men min neurolog ringde faktiskt upp mig. - Ja du ville diskutera svaret på din MR, frågade kvinnan i luren som jag aldrig träffat. - Ja, jag har ju inte fått något svar till att börja med, men jag har själv beställt ut.. - Du har visst fått svar, svarade läkaren, det skickade jag till dig i förra veckan. - Det har inte kommit något brev, men jag beställde själv ut röntgensvaret, så jag vet att det är e

 Alltså, det här med att vänta på svar från sjukvården, kan få den mest tålmodige dragspelare att börja tugga på axelremmarna.  Det hade gått över sex veckor sedan senaste MR, och inget svar hade dykt upp. Efter att häromdagen loggat in i min journal, för att leta efter svaret på min röntgenremiss, ser jag att röntgenkliniken skrivit ”Svar skickat till remitterande läkare” den 21 juli. Men vafan! Min neurolog har alltså suttit på svaret i 4 veckor! Jag blev såklart irriterad, och gjorde som jag då brukar, tyckte på i alla kanaler: 1) Jag loggade in på 1177 och beställde remissvaret direkt från röntgenkliniken skickat hem till mig själv per post. 2) Jag skrev även ett meddelande till Neurologkliniken att jag önskade omgående få svar på min magnetkameraundersökning jag genomfört i början av juli. Det är inte skälig tid att behöva vänta sex veckor. Särskilt inte när jag vet att remissvaret sedan länge inkommit till kliniken. 3) Jag spelade Säkkijärven Polka två gånger på farfars gamla Deg

  Vecka 27 stampade jag av.  Det hade varit ökenklimat i många veckor, och tusentals liter vatten hade gått åt för att hålla gräsmattorna på Lannahills gröna.  Vilken försommarvärme. Detta såg lovande ut. Samma dag som jag tog semester fick jag njurbäckeninfektion, ryggskott och det började regna. Samtliga höll i sig i fem veckor.  Något annat som också hände första veckan på semestern, var att jag var inne på en årlig MR-kontroll av hjärnan. För nytillkomna läsare är detta något jag kallas till årsvis, pågrund av min höga intelligens. Läkarna vill inte riskera att kraniet exploderar när jag tänker på något svårt… Skämt och sidor. Det är en årlig kontroll av eventuell återkomst av hjärntumör. Och detta har jag ännu, över en månad senare, inte fått svar på. Det är märkligt att en så avancerad undersökning inte föranleder någon annan läkarkontakt än ett brev, där det förhoppningsvis står ”inga tecken på recidiv”. Man får aldrig chansen att ställa frågor om det man upplever är normalt ell

Ja, likt rubriken antyder har det gått precis ett år sedan solenergianläggningen startades. Hur har det då gått? Flertalet äro de, som stannat till vid vårt hus och spanat på panelerna och ställt lite frågor. Vi byggde en relativt stor anläggning, och det går knappt att passera huset utan att lägga märke till den. Ändå tycker jag det blev helt estetiskt ok. Lönsamheten för solpaneler delas upp i tre delar: 1 ) Hur mycket du sparat . Alltså ej behövt betala, då du använt din egen solenergi för el du annars behövt köpa. 2 ) Hur mycket energi du sålt . Dvs när panelerna ger mer energi än du förbrukar så säljs det ut på nätet, och det blir troligen dina närmaste grannar som använder din producerade ström. 3 ) Skatteavdraget du får för att du avlastar elnätet genom att sälja ditt överskott. 1 + 2 +3 = din totala förtjänst. Att få fram ovanstående data går lite olika lätt beroende på anläggning och system. Ett sätt är att studera din elräkning, och jämföra med året innan. Ett annat sätt är

  Det börjar kännas länge sedan. Men minnena är fortfarande extremt starka. 4:e januari 2021 började helvetet.  Exakt 2 år sedan. Jag fick beskedet hemma kl 16 och blev inlagd akut samma kväll. Operation två dagar senare. Hur är då summeringen efter två år? 1. Pulsljudet i örat Kvar. Möjligen något svagare, men ändå påtagligt. Väldigt känslig för störande ljud. 2. Förmågan att lyssna och ta in flera saker samtidigt Betydligt sämre.  3. Minnet Stora minnesluckor från hösten 2020. Nu svårt att komma ihåg mer än två saker i huvudet när jag ska handla. Annars ganska ok. 4. Synen Sämre. Ser sämre och ljuskänslig. Ser dåligt i dunkel belysning. 5. Stresskänslighet Betydligt sämre. Stubinen har blivit kortare till att det hettar. 6. Arbete Klarar arbeta heltid, mycket tack vare möjligheten till delvis hemarbete där jag kan sitta i tystnad och arbeta. 7. Fiolspel, piano och musik Som vanligt. 8. Övrigt Upplever att jag har svårt att formulera och hitta ord emellanåt. Det hade jag inte tidigare