Med livet som insats - att drabbas av en hjärntumör.

Sista kvartalet innan jag opererades är helt blankt. Jag minns inget. Inget minne av julafton, ingen aning vad som hände på jobbet, min sons födelsedagskalas…det är helt tomt. Jag hittade en väska i garaget med nya Ryobiverktyg när jag kom hem från sjukhuset. Aha, svärfar som måste glömt kvar, konstigt bara att prislappen sitter kvar. Det visade sig dock att det fina paketet multiverktyg är mina. Jag hade köpt dem på mellandagsrea på K-rauta. Helt sjukt, hur kan jag inte komma ihåg det? När jag skulle börja arbeta hemifrån i maj, sa jag till min fru: -Det är helt omöjligt att sitta och jobba här hemma på kontoret, man får solen i ögonen. Vi måste köpa en rullgardin! -Skojar du? Allvarligt? Du satte ju upp en plisségardin i oktober! Den är ju bara att dra ner. Kirurgen skar förmodligen med lite marginal, när han opererade bort tumören, och genom detta fick han med sig hela Q4 2020. Alternativt, och mera troligt, så var min hjärna så stressad och ihoptryckt innan allt uppdagades, att den