20. Den stora minnesluckan. Och ett vedskjul.

Sista kvartalet innan jag opererades är helt blankt. Jag minns inget. Inget minne av julafton, ingen aning vad som hände på jobbet, min sons födelsedagskalas…det är helt tomt.

Jag hittade en väska i garaget med nya Ryobiverktyg när jag kom hem från sjukhuset. Aha, svärfar som måste glömt kvar, konstigt bara att prislappen sitter kvar. Det visade sig dock att det fina paketet multiverktyg är mina. Jag hade köpt dem på mellandagsrea på K-rauta. Helt sjukt, hur kan jag inte komma ihåg det?

När jag skulle börja arbeta hemifrån i maj, sa jag till min fru: -Det är helt omöjligt att sitta och jobba här hemma på kontoret, man får solen i ögonen. Vi måste köpa en rullgardin!

-Skojar du? Allvarligt? Du satte ju upp en plisségardin i oktober! Den är ju bara att dra ner.

Kirurgen skar förmodligen med lite marginal, när han opererade bort tumören, och genom detta fick han med sig hela Q4 2020. Alternativt, och mera troligt, så var min hjärna så stressad och ihoptryckt innan allt uppdagades, att den helt enkelt inte kunde spara mer information.

Det märkliga är dock, att från att jag slog upp ögonen, efter fem timmars operation, och med 27 färska stygn i huvudet, så är minnet glasklart.

Jag har supertydliga minnen från natten på NIMA där jag intensivövervakades. Jag minns hur sköterskan som var in till mig var trettionde minut, ungefär kl 02.30 slog ut hela mitt glas äppeljuice. Glaset flög i golvet och det stänkte över all dyr teknik.

På morgonen där efter var det en ny sköterska. Jag berättade för henne om nattens incident.

-Ja, sånt där är ju så pinsamt, svarade hon. Men det är lätt hänt då det är sladdar och slangar överallt, och man försöker ha mörkt så patienten ska få vila ögonen. Det är lättare för oss som jobbar dag, när det är ljust och man ser.

Samtidigt som hon pratade med mig om nattsköterskans fadäser, vände hon på sig. Hon rev omkull samma glas äppeljuice som precis blivit påfyllt. Denna gång stänkte det inte så mycket på golvet, för min Ipad som låg bredvid glaset, sög upp det mesta.

Sköterskan höll på att dö av genans. -Men herregud händer det här, utbrast hon.

Underhållande.

Men som sagt, fråga mig inget om sista kvartalet förra året. Det är helt svart fortfarande.

Jämfört med tidigare vecka, har denna vecka varit mer stillsam. Jag har till och med hunnit sätta ihop ett vedskjul, och fylla det med äkta värmländsk björkved.