37. I nationens intresse
Bästa läsare,
för att hålla en röd tråd genom denna blogg, läser jag alltid igenom mitt sista inlägg innan jag påbörjar ett nytt. Så även denna gång. Måste säga att jag blev påverkad efter att jag skummat igenom det senaste.
Helvete vilket dåligt inlägg!
Vem vill läsa om hur poolskenor sakta skrubbas rent efter vinterns långsamma bakteriella påväxt? Med före- och efterbilder!
Nej, jag måste haft otrolig idétorka, och första tanken var att radera inlägget. Men samtidigt var ju skadan redan skedd. Det får räcka med en inledande varningstext.
Nu gäller det att höja nivån igen, och återvinna läsarnas förtroende.
Så vad står på tapeten, och vad har hänt?
Vi börjar återblicken med att Linda hade fått besked om ett nytt jobb👍, och ska i höst börja på Ängens minnesmottagning i Örebro som demensutredare.
Kul detta var vi ju självklart tvungna att fira direkt!
Då vädret var strålande denna försommardag så öppnade vi poolen, tog med en flaska bubbel till pooldäcket och satte oss och njöt. Barnen med två kompisar hoppade i. Efter en stund kom grannbarnens pappa och kollade läget. Han slog sig ned och vi erbjöd även honom ett glas. Han hade nämligen också precis bytt jobb. Så den första som fick vara med och skåla och och gratulera Linda till sitt nya jobb, blev humoristiskt nog fotbollsproffset och idolvinnaren Kevin Walker, som numera sadlat om till artist på heltid.
Och på tal om fotbolssparkar, idag sparkade jag äntligen igång semestern. Yes!
Detta firades med att gå upp kl 06.30, för att vara i Karlskoga tidigt för magnetkameraundersökning av hjärnan. En fräsch start, och fylld av förväntan och kontrastvätska inväntar jag nu svaret. Svaret brukar ta två månader, eller glömmas bort. Detta var en ordinarie 42-månaderskontroll, så inget nytt under solen än så länge.
Övriga semesterplaner såhär långt, är mammografibesök för min fru, röntgen av fotled för min dotter samt diabetesbesök på barnkliniken för sonen. Sen ska vi även försöka hinna äta lite glass.
Då bloggen har en sjukdomsprofil, måste jag även ta upp min sons mountainbike-krasch i skogen för två veckor sedan.
Axel hade allt eftersom självförtroendet stärkts, hela tiden tagit ut gränserna på Lannas mountainbikebana. Det hela slutade dock med en stor krasch, där han landade på sin egen cykel, och skar upp ett 10 cm lång köttsår på benet.
När samtalet från Axel kom var jag i Paris på affärsresa i nationens intresse, och kunde inte hjälpa till. Möjligen var det att jag hade mycket jobbrelaterat i huvudet, som gjorde att min första tanke var, att som på film, be honom tömma en gevärspatron, hälla krutet i såret och tända på, för att ”svetsa” ihop det hela. Denna idé behöll jag dock för mig själv.
Som tur var min fru hemma och lyckades få en akuttid på vårdcentralen i Fjugesta. Såret klistrades ihop med lim av en duktig nyutexaminerad läkare i Axels ålder, och paketerades in med ett jätteplåster.
Det var bara ett problem.
-Du måste ha plåstret på, och du får INTE bada på en vecka, hade läkaren sagt.
Då detta var två dagar före midsommarafton, såg Axel framför sig hur hela familjen med grannar skulle skåla in sommaren i poolen medelst bubbeldryck, och han skulle sitta i en gungstol bredvid med kryckor och hoptejpade ben, och dricka mjölk med sugrör.
Midsommaraftonen kom, och så även gästerna. Efter sillunch, snaps och allsång var det dags för bad. Det hade blivit kanonväder. Axel såg bekymrad ut.
-Lugna ner dig Axel, vi låter vår granne titta på ditt sår, och göra en ny bedömning. Du kanske kan bada.
-Ja men läkaren sa ju att jag INTE fick.., började Axel.
-Jo, men nu bor ju vi granne med en överläkare i plastikkirurgi. Det finns nog inte någon annan i hela Sverige som kan göra en bättre bedömning än han gällande detta.
Axel visade upp sin skada för kirurgen som undersökte det hela. Och mycket riktigt, direktivet blev:
-Patienten kommer överleva. Sätt på ett nytt fräscht vattentätt plåster. Nu kör vi bad allihopa!
Publiken jublade och alla stämde in i Till Havs tågande ner mot poolen.
-När du kommer upp tar du bort plåstret, och låter du såret läka utan. Då blir det mycket snyggare ärr, och läker dessutom fortare. Jag hjälper dig att ta bort det där köttklistret.
Hurra, midsommaraftonen var räddad!
(Bild nedan från Paris, och midsommar)
Kommentarer
Skicka en kommentar