16. Fagerstamål och leverexperter.

Jaha, då var man 43 år.

Och rättstavaren i programmet informerade mig just att fyrtio inte stavas med ö, vilket jag alltid trott. Och då tillhör jag ändå (enligt https://international-iq-test.com) de tre smartaste procenten i världen, vilket är beskrivet i Kapitel 9. Stavning verkar alltså inte ha något med intelligens att göra. 

Kanske är det Fagerstamålets fel. Där säger man då inte 43 med y, det kan jag lova.

-Ääruu redan föörtitreeä? Ja trodde ruu va nått på trätti foort-faarandä!

En vacker, medryckande dialekt med energi och optimism som ledord.

Eller som min fru sa, då jag berättade att jag ibland upplevde att jag efter operationen hade svårt att hitta ord:

-Jag kan inte bedöma om du blivit hjärnskadad eller inte, du har ju alltid pratad så extremt långsamt. 

Nåväl, vad har hänt sen sist? Jo, jag har varit och cyklat. En riktigt jäkla jobbig cykeltur med EKG och sladdar runt hela torson. Efteråt trodde jag att jag skulle spy. Men man vill ju inte verka svag inför kardiolog och sköterska. Helvete vad jag tog ut mig.

-Du har inget fel på varken hjärta eller lungor. Ser väldigt fint ut. Hög maxpuls, 205, inte illa! Däremot motsvarar din kondition bara ca 75% av vad män i din ålder normalt orkar. Du kanske skulle börja utmana dig själv lite mer? Då kanske även vilopulsen går ner på sikt, sa kardiologen i positiv ton.

Fan också. Jag har aldrig varit en idrottsmänniska. Jag fick dra i mig ett helt paket av min sons nödpaket druvsocker, som jag hade liggande i bilen. Detta för att över huvud taget klara av att köra hem. Jag höll bokstavligt talat på att både spy och svimma. Men men, skönt ändå att hjärtat pallade ett maxtest, och att det ändå såg någorlunda bra ut. Ja, det är väl bara att bita i det sura äpplet och börja röra sig lite mera.

Några dagar senare fick jag ett telefonsamtal. Det var från kirurgavdelningen på USÖ. Det handskrivna brevet hade nått leverspecialisterna.

-Vi skulle gärna vilja kolla närmare på din lever. Det ser inte direkt elakartat ut på MR-bilderna från Karlskoga, men ändå inte helt typiskt för ett hemangiom, eller kärlnystan. Du får en kallelse till oss i närtid.

Okej... 

Så från att neurologerna på USÖ sagt ”Vi skiter i det där helt och hållet, det är inget vi går vidare med” och sedan glömt bort det, till att efter mitt envisa krigande för att få saken bedömd av rätt specialist blivit, ”ja, vi vill nog faktiskt göra en ordentlig MR av din lever”. 

Nu har det utvecklats till att även leverkirurgen vill göra en undersökning, denna gång en ultraljudsundersökning med kontrast, för att se vad det är jag har för något. Man ska fan inte ge sig, det är en sak som är säker. Men vad händer med alla de godtrogna, som inte gått kurser i förhandlingsteknik, och ger med sig mot en högutbildad läkares bättre vetande? 

Ja, jag önskade ibland, att jag hade fel lite oftare. För det tar en extrem energi att hela tiden vara påläst och på sin vakt. Hade jag fel lite oftare, skulle jag kunna slappna av, och låta andra fatta beslut. Vad skönt det hade varit.

I skrivande stund väntar jag nu alltså på en kallelse till kirurgavdelningen på USÖ. Ultraljudet skulle ske inom 2 veckor hade kirurgen meddelat när han ringde. Det har dock redan gått mer än en vecka, och ingen kallelse i brevlådan.

Vad finns mer att rapportera, jo jag har steppat upp till halvtid, vilket innebär mer krav på arbete, fokus och sinnesnärvaro. Det är inte helt enkelt, känner jag. Frågan är om det beror på operationen i hjärnan, eller bara det faktum att jag varit borta från verklighetens hetluft mer än fyra månader. I vilket fall känner jag att jag lätt blir väldigt stressad, vilket är mer påtaglig än tidigare. Förr kunde jag ha femtielva bollar i luften utan problem. Att nu hantera två bollar samtidigt, kan vara helt bedrövligt ansträngande.

Om man istället skall prata om något kul, så ska jag få en känd musiker till granne, Idolvinnaren Kevin Walker ska bygga hus bredvid. Inte så vanligt med musiker på Lannahills, mest sportfanatiker. Den nya grannen kvalar iofs in på bägge två, då han ska spela fotboll för ÖSK. Ingen aning ifall det är korpenfotboll eller dylikt då jag är totalt ointresserad av sport, men ryktet säger att han ska bygga en fin musikstudio. Han har dessutom irländskt blod i sig, vilket i musikersammanhang är ett stort plus. Vem gillar inte irländsk folkmusik? Jag får väl ta med mig dragspelet och violinen i sommar, samt ett flak Dansk Fadøl. Eller vänta, en flaska Tullamore är vid eftertanke nog det perfekta. Med en flaska irländsk whisky måste man ju bli insläppt. Sen kommer vi vara bästa kompisar, och under hösten släppa en ny singel som snabbt toppar amerikanska Billboard-listan. Mmm, så kommer det bli.

Avslutningsvis, ikväll såg jag en riktig kvalitetsfilm med stor igenkänningsfaktor. Låt mig nedan presentera mig och min neurokirurg. 

God natt!

→ Kapitel 17 - Sjukhusbesök på dragspelets dag

Läs från början → Kapitel 1 - Hjärntumör, skräck, diagnosmiss