Fortsätt till huvudinnehåll

15. Besked gällande MR. Glad Påsk!


Då har svaret på min magnetkameraundersökning av levern kommit per post. Jag är inte döende. Åtminstone inte på grund av min leverförändring.

Skämt och sidor, det var väldigt skönt att få bekräftat. Det rör sig om någon form av godartad kärlmissbildning. Då jag ännu själv inte fått ta del av remissvaret från röntgen, vet jag inte den medicinska termen, men får jag gissa så är det ett så kallat hepatiskt hemangiom. Alltså en benign (godartad) tumör som ej kräver någon behandling. För den intresserade, som vill lära sig mer om godartade levertumörer, kan det med fördel läsas vidare här.

Läkaren, som är neurokirurg (även kallad NK2 i tidigare inlägg), skriver dock:

”Jag har emellertid, då jag inte kan detta speciellt bra, skrivit brev till leverspecialisterna för att de ska få bedöma bilderna, och säga om detta är någonting vi helt kan släppa, eller om vi behöver följa upp det”

Mycket bra och seriöst återigen av NK2. Det är dock intressant att leverexperterna i Örebro, endast verkar gå att kontakta via handskrivna brev.

I övrigt så började jag arbeta 25% i måndags, och på onsdag väntar arbets-EKG (cykel), då pulseländet fortfarande inte vill gå ned. Inför detta har jag även varit och tagit massa blodprover, bland annat koll av sköldkörtelhormon. Intressant, är detta ett nytt spår kanske? Mitt problem med hög vilopuls kallas på läkarspråk för Takykardi, och den intresserade kan fördjupa sin allmänbildning här.

Min vän plastikkirurgen, som jag åt pizza med förra helgen, tyckte jag omgående skulle börja äta betablockerare, för att se om det blir bättre. Då kan man senare trappa ned, och se om det givit med sig. Det blir något att diskutera med min kardiolog på onsdag.

Min stackars kardiolog, jag är nog inte en enkel patient att ha och göra med. Senast påpekade jag att det höga värdet för D-dimer, vilket falskt indikerade lungemboli (proppar i lungorna), kunde ha att göra med ett annat läkemedel jag använder, Ventolin. Jag hänvisade detta till en israelisk doktorsavhandling på engelska jag hittat på nätet, och där jag hade skrivit ut sammanfattningen, och tagit med till besöket. 

I min journal läste jag efteråt, ”längre samtal med patienten. Patienten är mycket påläst om sin sjukdom."

Glad Påsk!


Kommentarer

  1. Bra att du är påläst när du ska träffa läkarna. Du som ville bli läkare när du var yngre har nu nytta av de egenskaperna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, tyvärr måste man ha orken att vara väldigt engagerad, för att få den bästa vården.

      Radera

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

39. Svar från senaste magnetkameraundersökning

 Då har svaret kommit på min MR som jag gjorde 1 juli. Det var ett bra besked, inga tecken på recidiv (återväxt av tumören). Sahlgrenska kirurgen verkar gjort ett bra jobb, och fått bort hela tumören, samtidigt som han inte skadat min egen hoptryckta hjärna för mycket. Svårt såhär efter 3,5 år, att avgöra hur påverkad jag fortfarande är efter operationen. Vissa saker är fortfarande skillnad jämfört med tidigare: Ljuskänslighet - går inte att sitta i ett konferensrum på jobbet och ha fönster mitt emot. Jag måste sitta med ryggen mot fönstren. Ljudkänslig - fortfarande väldigt svårt att koncentrera mig, och t.ex. läsa och kommentera avtal på engelska (vilket jag gör dagligen i mitt arbete), om det är andra ljud i bakgrunden som en radio eller kollegor som pratar. Stress - väldigt lätt att stressa upp mig och oroa mig, om jag får för mycket att göra, och jag måste prioritera.  Pulsljudet i örat har minskat, men kommer tillbaka i perioder, och när blodtrycket stiger. Men på det st...

1. Hjärntumör. Skräck. Diagnosmiss.

Herregud vilken vecka! Jag hade efter att under kanske ett halvår känt ett mindre tryck och pulsljud i höger öra, kört bil från Lanna till Hötorget i Stockholm t/r för att göra en magnetkameraundersökning. Helvetesveckan började i måndags för en vecka sedan. Att jag ens fick en tid för MR så snabbt, beror på att jag har turen att genom mitt jobb ha en privat sjukförsäkring. Jag hade nämligen berättat om mina symptom för min företagsläkare under hösten, men blivit nonchalerad vid båda tillfällena. Det här var inget farligt alls. Motionera lite mera var rådet. Blodtrycket bra. Ingen fara enligt doktorn.  Efter att struntat i bekymret som egentligen var rätt litet, berättade jag för min fru att jag även vid några tillfällen fått blixtrande huvudvärk, som hållit i sig några minuter och jag hade sett stjärnor. Men det var bara några få gånger.  Min fru gav sig inte utan tjatade på mig att jag måste ta tag i detta, då mina pulsljud fortsatte, och efter att jag själv blivit lite sjuk...

3. Huvudet öppnas, tumören tas bort. Jag överlever.

Då var dagen kommen. Måste först säga att jag är överväldigad av den respons jag fått över att jag skriver denna blogg. Otroligt vad fina kommentarer och mycket stöd som skickats. Vill påminna att man även kan kommentera direkt i denna blogg om man vill.  Roligt att ni tycker det är spännande, för det är det. Jag är en person som alltid överdriver historier lite, för att det ska bli roligare att lyssna. Här behövs det inte. Det är så extremt obehagligt och spännande ändå. Vi får se om jag efteråt ångrar att jag delat ut min historia över land och rike, men då får det vara så. Det går inte att andas om man inte får berätta vilket helvete jag och min familj fått gå igenom senaste dagarna. Det är dessutom väldigt skönt när vänner och bekanta känner till allt, och jag inte behöver berätta hela historien från början. Detta då jag varit väldigt sliten efter operationen. Bara att starta denna blogg, att sitta upp och skriva på min ipad i sjukhussängen med sprängande huvudvärk och värk i k...