14. Ljuset i tunneln. Var inte snål mot dig själv.
Jag tycker egentligen det är väldigt roligt att skriva, och blir såklart glad över all feedback och stöd jag fått genom detta forum. Så det är lite med vemod jag ser att min sjukskrivning närmar sig sitt slut. Det kommer bli utmanande att hitta tid till skrivande när vardagen drar igång.
Men ännu har jag lite tid över, och passar på att ge en uppdatering.
Jag lovade mig själv tidigare, att unna mig lite saker, om och när jag börjar tillfriskna. Så har faktiskt skett bit för bit.
Ett antal prylar har införskaffats, och jag känner redan hur mycket bättre jag mår. Min fru ser det dock som någon form av permanent hjärnskada, och hörs mumla: -Var är den snåle, återhållsamme, ekonomiske Johannes, han som bara unnade sig det nödvändigaste, vars egenskaper jag en gång föll för...
Var inte snål mot dig själv, som cykelhandlaren i ”Så som i himmelen” sa till körledaren, när denne ifrågasatte behovet av 21 växlar.
Följande idiotsäkra investeringar har nu genomförts,
- Garmin Forerunner 745. Puls-, syremättnad, musik och smart aktivitetsklocka.
- Apple iPad Air 4.
- Jabra Evolve2 85. Trådlösa hörlurar med aktiv brusreducering, google-assistent och bra mic för samtal.
- Husqvarna Automower 415X. Robotgräsklippare med trådlös styrning uppkopplad mot Google Home.
- Contura 856 Style, braskamin med skorstensinstallation.
Inga större grejer, som en ny fiol eller flygel, men ändå en bra start för att få känna att man i alla fall unnat sig något, efter att sett döden i vitögat. Just ja, jag höll nästan på att glömma, jag har även investerat i en lite exklusivare gödselspridare, Gardena universalspridare XL.
Okej, nog med trams.
I onsdags, 24:e mars, var det dags för magnetkameraundersökning. Runt lunch var jag på språng, för att kasta mig i bilen till USÖ. Som vanligt insmyger sig en liten känsla av att vilja kontrollera tiden på kallelsen femtielva gånger. Detta idiotbeteende led jag av även innan hjärnan skars i delar. Det var nu dags för den femtielfte och sista gången att läsa på lappen. Var i helvete är nu kallelsen?
Efter att ha vänt upp och ned på hela husets båda våningar, började paniken komma krypande. Jag hade ju även svarat på massa frågor på baksidan, så remissen måste hittas, och tas med. Getögon kastades en sista gång åt alla håll, och där, under 14 st nyvikta pappersflygplan, låg remissen på tur för att vikas. Hurra!
Jag kollade tiden, kl 12.50, precis som jag mindes. Men, vad i... Karlskoga! Snacka om tur att man har drag av tvångssyndrom, annars hade jag suttit på USÖ och missat tiden. Tänk att det ska krävas att man läser en kallelse nästan 60 gånger, för att ta in den enkla informationen.
Som tur är, är det exakt lika långt från Lanna till Örebro och Karlskoga, så min tidsplanering skulle fortfarande hålla. Jag känner även till Karlskogas geografi hjälpligt, då staden varit min arbetsplats de senaste elva åren. Vill minnas att jag sett en skylt om sjukhus.
Undersökningen gick enligt plan, enda överraskningen var att man åkte in med fötterna först denna gång. Detta då det var levern och inte hjärnan som skulle granskas. Röntgensköterskorna är inte riktigt lika ivriga med sprutor och nålar som narkossköterskorna, men det var ändå en stadig infart som skulle sättas i armvecket, för att via en slang kunna spruta in kontrastvätska.
Kontrastvätska, just det, ingen hälsokur direkt, även om själva magnetkameraundersökningen är ofarlig. Nedanstående fakta är hämtat från Svensk Förening för Medicinsk Radiologi, samt lite eget googlande.
”Gadoliniumkontrast används vid vissa undersökningar med magnetkamera (MR) och ges i blodet. Gadolinium är ett metalliskt grundämne som förekommer i jordskorpan, och upptäcktes 1880. Ämnet är uppkallat efter den finländske kemisten, Johan Gadolin (1760-1852). Gadolinium blandas även in i kärnbränsle.”
Härligt. Vilket superämne.
”Gadolinium i sig är giftigt, och därför binds det till ofarliga kemikalier, för att kroppen ska kunna hantera gadoliniumet utan att ta skada.”
Skönt, verkar helt ofarligt med andra ord.
”Små mängder gadolinium har noterats kvarstå i hjärnvävnaden efter undersökningen. Långtidseffekterna av denna inlagring är okänd, varför den europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) har rekommenderat att användningen av detta kontrastmedel skall upphöra. På grund av detta finns nu endast två linjära kontrastmedel registrerade på undantag; gadopentetsyra (endast för intraartikulärt bruk) samt gadoxetinsyra (endast för leverscanning).”
Vilken flyt, jag tillhör den lilla grupp som fått undantag, och kan i lugn och ro fortsätta att spruta i mig toxiska komponenter för kärnbränsle, utan att behöva oroa mig över tillståndsöverträdelser. Ibland har man tur.
Innan jag åkte in i tunneln, fick jag ett tungt täcke över bröstet som registrerade min andning. Eftersom undersökningen i tunneln tar ca 40 minuter, och det egentligen inte finns särskilt mycket där inne att göra, så började jag fundera på andningstäcket. Vad gör det egentligen? Håller de koll på att jag inte dör inne i magnetkanonen?
Efter en stunds analys, upptäckte jag att det surrade varje gång jag andades ut. Kameran fotade alltså bara på utandning. Aha! Om man då andades lugnt och sakta, tar denna långtråkiga, obekväma och klaustrofobiska undersökning 40 minuter. Men inte om man hyperventilerar. Fan vad smart jag är. Jag provade, och mycket riktigt, 10 bilder smattrade av på nolltid om jag andades in och ut det snabbaste jag kunde.
Efter att ha bränt av ett par hundra bilder med denna nyupptäckta, tidsbesparande teknik, kändes det nästan som jag tuppade av. Jag var helt borta i huvudet på grund av den överdrivna syrekonsumtionen. -Hur mår du där inne, Lindfors, hördes en röst i lurarna. Fan också, inte hållbar teknik i längden. Men men, undersökningen tog totalt bara 32 minuter. Lätt värt det.
Efter undersökningen frågade jag sköterskan NÄR jag får svaret på om det är cancer i levern eller inte.
-Det tar max en vecka innan vi skickar svaret till din remitterande läkare. Sen brukar beskedet från denne skickas per post, berättade sköterskan entusiastiskt.
Helvete vilken väntan. Gör man det privat, tar det EN dag.
Nedan en bild från MR-äventyret, samt en film på nya gräsklipparen Batman. Eller Lina, som min dotter tycker den ska heta.
Kommentarer
Skicka en kommentar