Fortsätt till huvudinnehåll

25. Ett och ett halvt år har gått. Är det orosmoln vid horisonten?

Ett och ett halvt år har gått.

Senaste inläggen har mer fokuserat på roligheter, än min hjärntumör, vilken förhoppningsvis i sin helhet ligger på någon soptipp för biologiskt avfall, och redan är omvandlad till förnybar energi eller blomjord.

Inga rester får vara kvar i mitt huvud tack.

Jag arbetar nu 100 procent. Det har jag gjort sedan 6:e Juni förra året. Men detta hade jag aldrig klarat, om jag inte haft en bra arbetsgivare, som hjälpt mig under min rehabilitering genom att flytta om en del arbetsuppgifter till stöttande kollegor, samt tillåtit hemarbete. Både chefer och kollegor skall ha en guldstjärna för detta.

Nå, hur är då min hälsostatus idag? Den är ganska bra faktiskt. Med något undantag.

Då min syn blev förändrad efter operationen, bad jag om att få en remiss till en ögonläkare i samband med mitt uppföljningsbesök för ca ett år sedan. Detta föll dock mellan stolarna, och det hela slutade med att jag skrev en egen remiss till ögonmottagningen på USÖ. Visste ni att man kan göra det? Jag hade iallafall ingen aning om detta. 

Jodå, Egen Vårdbegäran kallas det. Genom detta kan du runda vårdcentralen, och komma direkt till en specialist, förutsatt att mottagande klinik godkänner din ansökan, och bedömer ditt ärende relevant för en specialist.

Ja, varför inte prova detta, tänkte jag. Låt oss gå den normala vägen inom vården, jag har ju alltid min privata sjukförsäkring om det skulle gå åt helt åt skogen. Faktiskt ett ganska spännande test av systemet.

Min noggrant formulerade ansökan, med varannat ord på latin, tog sig som förmodat genom nålsögat, och för ca tre veckor sedan träffade jag en ögonläkare.

Egentligen ville jag bara få ett besked att allt var normalt. Att problemen att fokusera på nära håll, har med passeringen av 40-strecket att göra. 

Självklart var inget normalt. Det är det sällan numera.

- Du lider av papillödem, det behöver utredas vidare, berättade doktorn som var i min ålder.

- Det behöver inte vara något farligt, din syn är bra. Men vi behöver titta lite mer på detta, så jag skickar en tid för återbesök.

- Jaha okej, svarade jag.

Ni som följt min blogg, förstår säkert att jag inte bara lämnade detta där, och lugnt inväntade återbesöket. 

Nej, efter trettioåtta motfrågor till ögonläkaren, ett par timmars nätstudier hemma gällande ögonsjukdomar, så fortsatte jag även med att gå igenom den journal som läkaren omsorgsfullt skrivit, vilket man enkelt kommer åt på 1177.

Det hela utmynnade i följande lite obehagliga slutsatser:

1) Papillödem betyder inflammerad synnerv, och beror oftast på förhöjt interkraniellt tryck.

2) Förhöjt interkraniellt tryck är en varningssignal för hjärntumör eller hjärnblödning.

3) Remissen var inte bara skickat till ögonkliniken, utan även till neurologmottagningen på USÖ.

Så, då jag nu i skrivande stund, även avverkat återbesöket hos ögonläkaren, så har jag lite ytterligare fakta.

) Ögonläkaren inte har någon bild på hur mina synnerver såg ut innan eller efter min hjärntumöroperation, så har han inget att jämföra med. Eller som han uttryckte det: 

- Det här kanske är ett bra läge, och tecken på förbättring. Dina synnerver kanske såg ännu jävligare ut direkt efter operationen.

Mmm… visst. Men det kan också vara tecken på att trycket ökar återigen, inflammationen borde ju ändå lagt sig efter 18 månader. Jag har ju dessutom även haft en lägesberoende konstig huvudvärk senaste månaden…

Även om jag inte är så bekymrad för ett återfall ännu, det låter otroligt att något skulle komma tillbaka så snabbt, så är det ändå lite olustigt. Meningeom växer sakta, och borde inte redan skapa tryckökning. Den förra hade ju bott i mitt huvud i 5 till 10 år. Och enligt neurokirurgen har jag inte större risk än någon annan att få en elakartad tumör som växer snabbt.

Fortsättning följer.

(filmen är från 14 januari, datumet jag fick veta att tumören var godartad)



Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

39. Svar från senaste magnetkameraundersökning

 Då har svaret kommit på min MR som jag gjorde 1 juli. Det var ett bra besked, inga tecken på recidiv (återväxt av tumören). Sahlgrenska kirurgen verkar gjort ett bra jobb, och fått bort hela tumören, samtidigt som han inte skadat min egen hoptryckta hjärna för mycket. Svårt såhär efter 3,5 år, att avgöra hur påverkad jag fortfarande är efter operationen. Vissa saker är fortfarande skillnad jämfört med tidigare: Ljuskänslighet - går inte att sitta i ett konferensrum på jobbet och ha fönster mitt emot. Jag måste sitta med ryggen mot fönstren. Ljudkänslig - fortfarande väldigt svårt att koncentrera mig, och t.ex. läsa och kommentera avtal på engelska (vilket jag gör dagligen i mitt arbete), om det är andra ljud i bakgrunden som en radio eller kollegor som pratar. Stress - väldigt lätt att stressa upp mig och oroa mig, om jag får för mycket att göra, och jag måste prioritera.  Pulsljudet i örat har minskat, men kommer tillbaka i perioder, och när blodtrycket stiger. Men på det st...

1. Hjärntumör. Skräck. Diagnosmiss.

Herregud vilken vecka! Jag hade efter att under kanske ett halvår känt ett mindre tryck och pulsljud i höger öra, kört bil från Lanna till Hötorget i Stockholm t/r för att göra en magnetkameraundersökning. Helvetesveckan började i måndags för en vecka sedan. Att jag ens fick en tid för MR så snabbt, beror på att jag har turen att genom mitt jobb ha en privat sjukförsäkring. Jag hade nämligen berättat om mina symptom för min företagsläkare under hösten, men blivit nonchalerad vid båda tillfällena. Det här var inget farligt alls. Motionera lite mera var rådet. Blodtrycket bra. Ingen fara enligt doktorn.  Efter att struntat i bekymret som egentligen var rätt litet, berättade jag för min fru att jag även vid några tillfällen fått blixtrande huvudvärk, som hållit i sig några minuter och jag hade sett stjärnor. Men det var bara några få gånger.  Min fru gav sig inte utan tjatade på mig att jag måste ta tag i detta, då mina pulsljud fortsatte, och efter att jag själv blivit lite sjuk...

3. Huvudet öppnas, tumören tas bort. Jag överlever.

Då var dagen kommen. Måste först säga att jag är överväldigad av den respons jag fått över att jag skriver denna blogg. Otroligt vad fina kommentarer och mycket stöd som skickats. Vill påminna att man även kan kommentera direkt i denna blogg om man vill.  Roligt att ni tycker det är spännande, för det är det. Jag är en person som alltid överdriver historier lite, för att det ska bli roligare att lyssna. Här behövs det inte. Det är så extremt obehagligt och spännande ändå. Vi får se om jag efteråt ångrar att jag delat ut min historia över land och rike, men då får det vara så. Det går inte att andas om man inte får berätta vilket helvete jag och min familj fått gå igenom senaste dagarna. Det är dessutom väldigt skönt när vänner och bekanta känner till allt, och jag inte behöver berätta hela historien från början. Detta då jag varit väldigt sliten efter operationen. Bara att starta denna blogg, att sitta upp och skriva på min ipad i sjukhussängen med sprängande huvudvärk och värk i k...